Våga visa leran

Alla skriver om hur tråkig den såkallade bloggvärlden har blivit, och jag känner bara: men suck.. Om man tycker att den här bubblan har blivit tråkig så kan man ju bara skylla på sig själv. Antingen är det en själv som har en tråkig och dålig blogg som ingen vill läsa = där med blir det tråkigt, eller så har du fastnat i ett dåligt mönster där du bara läser bloggar som hyllar sig själva till skyarna. Så, nu när vi har rett ut det kan du rannsaka dig själv med att fråga: vilket är det?

På tal om bloggare som hyllar sig själva, hur tröttsamt är det? Jag älskar tjejer som utstrålar girlpower och som bidrar till att man själv blir inspirerad, jag kan bli inspirerad utav minsta lilla. Jag läser en hel del bloggar dagligen och jag missunnar ingen någonting. Varenda en utav alla tjejer (läser nog bara tjej-bloggar tror jag?) unnar jag all framgång och det är så härligt att känna så. Att man inte är det minsta avundsjuk och missunnsam. Men så finns det en gräns. En gräns där jag som bloggläsare kan känna att man gick över den osynliga gränsen från att vara full utav inspiration och till att sprängas utav skryt. Svårt att förklara, men det är lite tradigt att läsa bloggar där v.a.r.j.e dag är så otroligt perfekt på alla sätt och vis. Som om det inte fanns minsta uns utav grå i det rosa runt om kring. Förstår ni min känsla?

Jag tycker det är ballt med alla framgångsrika tjejer, jag är verkligen inte avundsjuk på någon, men jag känner bara att som en helt vanlig tonårstjej (jag passar på att kalla mig själv det för om ett halvår kan jag inte längre göra det..) så vill jag inte höra om den perfekta middagen varje dag i fyra veckor. Jag vill någonstans mitt i mellan allt rosa & bubbel, läsa om leran och regnet och allt det där gråa som är alltför vanligt i en "vanlig" människas liv.

Så, till alla er bloggare där ute. För att inte tappa er fantastiska driv ni har för att läsarna trillar bort, våga visa oss leran. Våga visa oss hur skitigt allt kan kännas. Våga visa att allt inte är perfekt. För det är ingen som tror det och det är ingen som vill att ni ska vara perfekta heller. Vi läser ju era bloggar för att ni inspirerar oss, men det kommer till en gräns där man känner att det blir falskt istället.

Kram till alla er som läser min blogg, till alla er som bloggar och till alla er som läser andras bloggar. Jag tycker den här världen är superhärlig, och jag tycker generellt att näthatet på bloggar har försvunnit. Det tycker jag är så skönt. Det känns mer som att vi stöttar och finns för varandra. Det tycker jag är så himla fint.




  • TANKAR

Gillar

Kommentarer