Saknar så otroligt

Jag har haft en del hästar i mina år, men dessa fyra här ovan har varit något speciellt.

Överst känner ni ju igen, världens bästa Ametistas. Han är den jag saknar allra mest, inte bara för att han åkte senast utan för att han var verkligen något speciellt.

Bild nummer två är Tenkshoeves Lucky. Ni som hängt med mig sedan dag 1 känner igen honom. En D-ponny jag lånade när jag gick i högstadiet och när jag gick i gymnasiet lämnade jag tillbaka honom. Sista året på gymnasiet fick jag kramp i kroppen när jag såg att han var till salu, så jag köpte honom. Så för att vara helt ärlig är jag ju inte hästlös, men han är utlånad till en jättefin familj i Lerum.

Bild nummer 3 är min ponny jag hade innan Ametistas, Herkules! Han var en d-ponny, korsning New Forrest/knabstrup som lämpade sig bättre på dressyrbanan än hoppbanan och det var ju mitt intresse, så sålde honom och köpte Ametistas. Han bor nu i Alingsås.

Bild nummer 4, ni som verkligen har följt mig hela min bloggtid känner igen den här skruttan! Lyckås Qlementine, min allra första egna häst. En liten C-ponny som är en avkastardrottning utan dess like, hon står ohotad på toppen av alla ponnysar & hästar jag ridit. Hon är verkligen något speciellt, hon & Ametistas har en speciell plats i hjärtat. Det har de allihopa såklart, men Qlempan kommer föralltid vara den hästen för mig. Världsbäst. Hon bor nu i Skövde & har fått bebis :)

Gillar

Kommentarer