Ömma punkter

Det känns som att det enda jag tänker på, det enda som cirkulerar i min hjärna är hur mycket jag vill träna. Rida. Träna. Sikta mot mål. Hoppträna. Och så tittar jag ut och ser att det är omöjligt. Ännu mer snö på ingång. Och jag har en sån olustig känsla i hela kroppen och jag bara dras åt miljarders olika håll.

Idag kan jag i alla fall rida ordentligt på ängen. Men jag vill hoppträna imorgon men det krockar med andra saker och det blir för sent att rida på stora-vägen när det är kolsvart ute. Det vågar jag inte. Så den inplanerade hoppkursen får utbytas mot gymkhanaträning på Trevina.

Tänk att jag var liten på en c-ponny, galet.. Haha


Jag vet inte alls vad jag vill med livet just nu och det är så JÄKLA jobbigt. Hur gör man för att veta? Fyfan vad jag är tråkig att följa. Jag vet det. Så vi hörs sen istället. Byebye

Gillar

Kommentarer

Alice
,
Alltså, jag tycker det här är det mest personliga & intressanta inlägget - absolut inte tråkigt! Kanske för de som är 10-17 år och inte förstår sig på den där olustiga känslan när man inte riktigt vet vad man vill, vart man står eller vart man är påväg kan det vara tråkigt att läsa sånt här. Men för mig som kan relatera är det bara skönt att veta att man inte är ensam och att läsa någon sätta ord på hur man känner sig ibland. 😊