När man går itu

Ni som har läst min blogg länge vet att jag kastas i olika sinnesstämningar. När jag var som yngst var jag ganska provocerande och när jag blev lite äldre var jag otroligt ledsen och svart i mig själv. Jag mådde inte bra under den här perioden och jag har försökt reda ut varför det blev så. Jag kan fortfarande inte svara på varför 15åriga Amanda helt plötsligt en dag vaknade upp och hatade sig själv, eller varför hon vaknade upp och kände att hon inte dög? Det gick ett par år och känslorna fanns kvar. Men en annan dag försvann dom och allt har varit ganska bra ett litet tag. Nu är jag tillbaka i det mörka och jag vet inte vad det är som gör att jag hamnar där.

Jag borde vara gladare och lyckligare än någonsin, ändå är det tomt på insidan. Jag har ångest. Så himla mycket ångest. Och jag vet inte varför. Jag kan inte förstå varför. Det känns som jag är ensammast i världen fast det vet jag att det inte stämmer en enda liten procent. Jag tror att ingen tycker om mig, vilket jag vet inte heller stämmer. Men mest har jag ångest inför framtiden, inför morgondagen, inför vad som kommer härnäst. Så mycket ångest att hjärtat hoppar ur bröstet på mig och känslan är mer än fruktansvärd.

Jag vet vad som måste göras, jag vet vad jag måste göra, jag vet att jag måste ta tag i det här snart. Innan jag fullständigt rasar samman. Jag önskar att jag vore som en annan, som inte tänker på precis allt som är fel i den här världen, som inte analyserar tills saker går sönder eller som inte behöver oroa sig för allt, allt, allt.

Gillar

Kommentarer

Emma
,
Känner igen mig så mycket i det du skriver.. Är också i en sådan period, jag är rädd för allt, speciellt framtiden, livet i sig, vad går det ut på ens? Har så mycket frågor som ingen kan svara på. Du är inte ensam, finns om du vill prata.❤️
amandajosefsson
amandajosefsson,
Kram, kram, kram. <3
nouw.com/amandajosefsson
a
,
Hej Amanda! Du borde verkligen gå och prata med en psykolog. Det är inte normalt att må dåligt utan anledning när man är 20 år och du ska inte behöva göra det. Kram på dig <3
amandajosefsson
amandajosefsson,
Tack för din kommentar! Det som är mest tragiskt är väl dock att det är vanligt att en tjugoåring känner såhär. Men ja, det är dags att ta tjuren vid hornen och gå och prata om det som tynger mig. Förhoppningsvis kan ett proffs hitta felet på mig 😉 Kram!
nouw.com/amandajosefsson