Igår var det tisdag som ni vet och det var en väldigt mysig dag. Först jobbade jag och när jag kom hem var jag hos min psykolog. Det var sista gången jag var där och det kändes så bra! Jag har verkligen kommit en bra bit på vägen, och känner att jag har fått de verktyg jag behöver så nu ska jag bara kicka ass och leva livet utan att sätta orimliga krav på mig själv. Men det ska jag nog klara!
När jag var färdig kom Elias förbi för att hänga med sin moster. Vi lekte med innebandybollar, lekte titt-ut (roligaste leken nånsin) och sjöng lite sånger innan han åkte hem igen. Då åkte jag vidare till nästa syskonbarn för att umgås med henne en stund innan hon skulle gå och lägga sig. Alltså. Hur var livet innan de här små personerna? Kommer inte ihåg. Kan inte tänka mig ett liv utan dem. Jag älskar dem så att det gör ont i hjärtat.
