Mörker

Imorse när jag vaknade tänkte jag att den här vidriga veckan åtminstone kunde avslutas bra. Men att jag ens tänkte så är skrattretande i dagsläget.

Samma stund som jag stängde ihop på jobbet och ska gå hem säger min kollega att en lastbil har kört in i en folkmassa. Jag uppfattade inte att det var här, i vårt land, som det hade hänt. Jag gick ut och bara stirrade upp i himlen. Gick igenom alla människor jag kunde tänka på och febrilt försökte tänka om någon befann sig i Stockholm. Min syster & systerson kom hem igår. Paniken och känslan innan man förstår att ingen jag kände har varit på plats är något jag inte ens önskar min värsta fiende. Det enda jag gjorde medan jag gick till tåget och på tåget var att lyssna på Expressens liverapportering med gåshud på armarna. Finns ingenting som är så vidrigt som det här. Så ynkliga människor som gör såna här saker, som tar andras människors liv i sina händer genom handlingar likt dessa.

Det är så sjukt, man tänker att det aldrig händer en själv. Att det inte händer i ens eget land. Men idag har det hänt. Och jag tänker varenda sekund på alla inblandade och alla drabbade.

Imorgon vaknar vi alla upp till ett nytt Sverige. Och jag önskar verkligen att jag kunde säga att imorgon börjar en ny kamp, men jag känner mig svagare än någonsin.

Godnatt och kram. Ta hand om er allihop.
Alla tankar är hos alla inblandade.

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229