Jag är besegrad

Två dagar sedan det hände.

Jag vet inte ens vad jag ska skriva. Eller vad som finns att skriva. Kan inte ens föreställa mig hur de människor som förlorade någon de älskade känner. Kan inte föreställa mig hur de människor som sprang för sitt liv mår. Kan inte föreställa mig hur de som såg det hela hända mår. Kan inte föreställa mig att det här ens har hänt. Det känns som en overklig film. Det går inte att förstå.

Önskar att det fanns en off knapp som stängde av allt. Jag skulle kunna skriva sjuhundrafemtiomiljoner saker om vad jag känner om det här, men det förändrar ju ingenting. Det förändrar inte att människor förlorade sina liv. Att människor kämpar för sina liv på sjukhus. Det finns ingenting jag kan göra för att ändra på det fruktansvärda som har skett.

Jag önskar så att jag kunde skriva att vi är starka tillsammans och att ondskan aldrig får vinna. Att vi alla kämpar sida vid sida och att vi aldrig ger upp.
Men jag känner mig besegrad.

  • TANKAR

Gillar

Kommentarer