Heartbroken

Jag har återfått inspirationen till att skriva. Jag hittade min dagbok igår som är sönderklottrad med texter och saker som hände under 2013. Tre år sedan. Det är magiskt att varenda liten tanke jag tänkt är skriven i den dagboken. Dock blir jag nedstämd då det på första sidan står att när jag om några år kollar tillbaka vill jag se att jag är påväg att bli journalist. Och här sitter jag. Tre år senare med inga planer som helst på att bli journalist. Är inte det sorgligt, hur planerna bara kan ändras på några år? Även sorgligt hur jag gick från att vara världs-gladast och det enda jag skrev om i början var planer med hästarna och hur jag skulle jobba för att bli världsbäst på att skriva artiklar. En dag förändrades allt i hela dagboken.

Från 1/6 står det bara om mörker, hjärtesorg och texter skrivna från djupet av hjärtat. På ett sätt önskar jag att jag satt mitt upp i sorgen nu istället för att ha ett helt annat perspektiv på det. Jag skrev texter som jag är imponerad över än idag. Det hade varit ett lyft för min blivande bok om jag hade sorgen i mig så djupt som tidigare, även om jag vet att jag kan rota fram den om jag vill. Men om ni förstår mig rätt är det läskigt. Tänk om jag drar fram alla monster som jag tryckt undan i dessa år och sedan inte kan stoppa undan dom igen? Jag är rädd för att må så dåligt som jag gjorde då. Det är den absolut utan tvekan den mörkaste tiden i mitt liv och jag önskar ingen den smärtan jag kände.

Ett exempel på en text jag skrev:
"varför kollade du så djupt in i mina ögon och log sådär charmigt som om jag bara var din i hela världen om du ändå bara skiter i mig nu?"

  • TANKAR

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229