"Det kändes som jag var förlamad.."

För ett par år sedan flög jag i backen utav en ponny vi hade. Jag landade på nacken/övre delen utav ryggen och jag minns att det kändes som att jag blev förlamad i hela kroppen. Det small till och gjorde svinont för att i nästa sekund inte kännas alls. Jag kunde knappt röra mig och dagarna efter var jag helt öm i kroppen. Jag kunde knappt lägga mig i sängen utan att tårarna steg i ögonen och att rida, det gick inte ens att tänka på. Har varit otaliga gånger på vårdcentralen för min ryggvärk men det har inte hittats något ovanligare än att ryggen är sned och att jag behöver bygga upp ryggen med muskler. Jag skulle ge det tid att läka vilket jag inte gjorde, då jag fortsatte med den ridningen i den mån jag kunde. Ibland gick det smärtfritt och ibland plågade jag mig igenom ridpass efter ridpass.

När jag red gymkhana på en högre nivå kändes det som mest. Minns på när vi var i Danmark på DK-pony Cup och jag bet mig själv i läppen hela tävlingen för att jag hade så brutalt ont i ryggen. Och en av de första gångerna jag tränade Buzan flög jag av och small rätt in i manege-väggen, och efter det var det ännu värre. Det var dagar jag inte kunde sitta uppsträckt för det värkte så in i bomben. Jag minns hur det var att lägga sig på kvällarna, räta ut ryggen och det kändes som att något knäppte av i varje kota. Så himla obehagligt. Jag hade stora problem med mina knän under den här tiden också. Jag kunde knappt göra upphopp då det gjorde så himla ont, och såklart de gångerna jag flög av ramlade jag alltid på knäna. Under VM så trillade jag av i ett upphopp varav Buzan trampade mig knäet.

Nu när jag inte rider gymkhana längre utan håller mig till "lugnare ridning" så har jag inte alls samma värk i kroppen. Jag kan sova i "vanliga" sängar utan att känna någon större värk i ryggen. (Vi köpte den hårdaste sängen på hela IKEA pga min rygg under den här perioden..) Jag kan rida röra mig utan att känna att tårarna stiger. Men ibland kommer det dagar där det är skit igen. Och då minns jag hur hemskt det var under dessa månader. När jag grät efter träningar för att jag hade så ont och när jag inte ville böja mig ner efter en sandflaska för jag visste hur det skulle knäppa i ryggen. Så himla obehagligt. Nu har jag haft ett par dagar med den där fruktansvärda känslan igen. När jag inte kunde resa mig ordentligt i stigbyglarna när vi red uppför en lång backe, eller när jag skulle hoppa upp/av, eller när Oliwer och jag retades i sängen och luften gick ur mig för det gjorde så ont. Jag hoppas att ingen någonsin får uppleva sån smärta i ryggen. För de åren jag red gymkhana, de var en mardröm för mig. Fastän sporten var jätterolig kunde jag aldrig riktigt älska den med tanke på all smärta den gav mig. Det var delvis därför jag valde att sluta. Och nu är jag som en helt normal frisk människa.


  • TANKAR

Gillar

Kommentarer

amandajosefsson
amandajosefsson,
Det var fruktansvärt 😟 Kram!
nouw.com/amandajosefsson
amandajosefsson
amandajosefsson,
Hemskt 😟 Kram!
nouw.com/amandajosefsson
IP: 82.99.3.229