Det eviga tänkandet

Inatt när jag inte kunde somna reflekterade jag en del över den plötsliga styrkan Ametistas fick. Så stark han blev igår har han aldrig blivit och säkert beror det en del på sporrarna då jag sällan rider med dom. Säkert för att jag var spänd inför att det var lite högre, och för att han tyckte det var kul med lite högre höjd. Sen tror jag att han blev lite smått stressad då vi inte alltid fick till de bra sprången, utan kom lite nära, lite långt bort och han fick liksom rädda upp situationen på flera hinder. Tror det blev stressande och då blev det lite för mycket utav det goda helt enkelt. Jag tror även att det är dags att byta bett. Jag har tänkt på det länge och Carro har också sagt det flera gånger att jag nog behöver göra ett bett-byte. Nu har jag att gummi-pelhalm och jag funderar på om det bästa är att ha ett 3-delat baby-pelhalm istället, utan gummi. Samtidigt som jag tycker det är lite bökigt att fundera på bett dagarna i ända tycker jag det är himla intressant. Det är lite utav ett intresse för mig att testa bett och se om saker kan bli ännu bättre. Knäpp hobby.. Kan ni ens föreställa er hur mycket tid & energi man hade sparat om man inte hade hållt på med hästar?

Men i alla fall, back to subject.. Ju längre jag tänkte på detta med att han blev så stark så blev jag lite ledsen. Tänk om han har ont? Tänk om han fick ont i te.x landningen och därför blev han stark & springig för att han försökte fly undan det onda? Tur att vi strax ska till veterinären för en check-up. Inför nästa torsdags-pay & jump ska vi ha införskaffat ett bett som förhoppningsvis fungerar bättre.

Här vann vi individuellt i första omgången utav Bohuscupen 2015.

Gillar

Kommentarer