Det är värt det.

1095 dagar utav smärta, lycka, panik, glädje, tårar och leende.

Dagen då jag tog steget ut i verkligheten och för sista gången satte min fot i min gymnasieskola. Så blandade känslor. Jag upplevde så mycket under min gymnasietid. Det kändes som att det var de tre längsta och jobbigaste åren i mitt liv, men nu, ett år senare har jag perspektiv på det. Jag blir rädd när jag tänker tillbaka på hur jobbigt det var att vara 15, 16, 17 och 18 år. Första året i gymnasiet var turbulent. Jag var inte så mycket med någon i min klass på ett nära sätt, utan jag var med mitt gamla gäng som jag umgicks med i hela högstadiet. Vi festade både fredag och lördag varenda vecka. Jag minns inte en nykter helg under hela första året i gymnasiet. Var det inte hemmafest var det krök hos någon. Var det inte krök var det otillåtna utgångar på krogen i Kungälv. Vi hade verkligen så himla roligt.

Så kom juni 2013 och världen vändes totalt upp och ner på. Jag tror ni alla trogna läsare vet att jag träffade Oliwer för första gången den 1 juni 2013. Han vände verkligen hela mitt liv upp och ner. Vissa människor har den effekten på andra, och han förtrollade mig. Från och med då blev det som att hela världen kretsade kring honom. Jag har aldrig trott på kärlek på första ögonkastat, jag hade aldrig velat ha ett förhållande, och så såg jag honom på en hemmafest. Ni vet ju redan historien. Och den är inte en dans på rosor. Jag hade väldigt djupa dalar i högstadiet och mådde inte alls bra. Jag fick ett sånt härligt återfall under hela sommaren och för-hösten. Skolan var ett helvete och jag var borta mer än jag var närvarande.

Som tur var hade jag fantastiska vänner, både i min klass som jag började komma närmare då. Både Sandra och Emelie blev en självklar del utav min närmsta kompiskrets. Utan dom vet jag inte hur det hade gått. Då hade jag definitivt bytt skola dessutom. Vilket jag är glad att jag inte gjorde. Att jag en dag blev tillsammans med Oliwer, det vet ni ju verkligen vid detta laget, och det är inte det inlägget handlar om. Utan det handlar om att relationer man binder i gymnasiet är för alltid.

Och det är fantastiskt tycker jag. Jag är 300% säker på att jag alltid kommer ha Emelie och Sandra vid min sida. Jag vet att de kommer sitta på raden längst fram på mitt bröllop. Jag vet att de kommer vara lika exalterade som mig när min bebis är påväg. Jag vet att de alltid kommer finnas där, oavsett vad som händer. Även om man som vänner även har dalar upp och ner, så är de här för att stanna. Det sägs att relationerna man knyter i skolan är de starkaste relationerna man någonsin knyter. Och jag är glad att jag har både dessa två tjejer som närmsta vänner, och jag är glad att det även var där jag hittade mannen i mitt liv. Och jag är glad att få dela alla fantastiska saker som händer, tillsammans med dom.


Och inte för att glömma. När jag gick i högstadiet så fick jag fyra av världens absolut bästa vänner. Vi har hållt ihop så länge och det är så fantastiskt att det är så. De är vänner som, precis som jag skrev ovan, kommer sitta i första raden. Eller nej, de kommer inte sitta på första raden. De kommer stå i brudtärneklänningar bakom mig. De kommer vara gudmödrar till mina barn. De kommer hålla min hand när tårar trillar och det är jag så sjukt tacksam över. Det är inte alla som har turen att få ha vänner som mina. Jag är så glad. Och tacksam! Tack mina fina vänner. Allihop. <3

Avslutningsvis. Jag kommer alltid se tillbaka på min gymnasietid som en pest. Det är den värsta tiden i mitt liv. Jag har aldrig nått botten på det sätt jag gjorde där. Jag har heller aldrig nått toppen på samma sätt som jag gjorde då. Det är en del utav hela tiden. Man växer upp, man mognar, man upplever saker som sliter hjärtat ur kroppen och man upplever saker som gör att man känner sig oövervinnerlig. Men det bästa är, att den där dagen du står med mössan på huvudet och en vit klänning på kroppen. Ja, då vet du att du klarade det. Att du överlevde det. Fastän det känns så jävla jobbigt att vara där, att du helst vill försvinna föralltid, så är de värt det. Den där dagen är värt det. Jag skulle göra om hela gymnasietiden fyra gånger om, bara för att få uppleva dagen en enda gång till.

Det är den tredje bästa dagen du kommer uppleva i ditt liv. De enda två som kommer slå det är när du gifter dig. Och den bästa är när du får hålla ditt nyfödda barn i famnen för första gången.
Så till dig som känner att du inte orkar mer, håll ut. Det är värt det. Alla dagar i veckan.

  • TANKAR

Gillar

Kommentarer

Iris
Iris,
Så bra inlägg! Jag ska ta studenten nu till våren, längtar så mycket!
Isabel Håkansson
Isabel Håkansson,
Åh.. behövde verkligen ett sånt här inlägg nu. Går första året på gymnasiet nu och det är verkligen en stor omställning.. tufft som f*n.
isabelhakansson.se
IP: 82.99.3.229