Att slå ur underläge

Att se ner på sig själv och det man gör, det är vanligt när man är tjej och född i mellanmjölkslandet Sverige. Jag själv är expert på dåligt självförtroende när det gäller både mig själv och Ametistas. Varför egentligen? Är det för att man är så rädd för vad andra tycker eller är det för att man inte lever upp till sina egna förväntningar?

Varje träning eller tävling, eller egentligen alla tillfällen jag är ute bland folk med Ametistas är jag så himla rädd och gömmer mig bakom ett litet hörn. Jag vet ju att han inte är i världens bästa hull eller har alla muskler han borde ha. Speciellt på träningar och tävlingar får jag för mig att människor tittar ner på mig för att vi inte är perfekta. Min häst går inte stadigt på tygeln i alla gångarter. Min häst kan inte göra perfekta öppnor, slutor, skänkelvikningar eller galoppombyten. Styrkan finns inte och när hästen inte är helt igenom i kroppen är det dessutom svårare.

Jag har aldrig haft möjligheten att köpa en häst som är enligt bokens alla regler och därmed fått köpa en häst som kanske inte har alla möjligheter att hoppa internationellt 1,40. Samtidigt som det suger så himla hårt är det skönt att slippa alla förväntningar. Har man en en häst som ser ut som en världscups häst höjs förväntningarna på er som ekipage. Nu slår vi lite ur underläge och det tycker jag är bra. Man slipper pressen. Och den dagen vi får startsignal inne på stora hoppbanan nere i Falsterbo så vet jag. Det här är bara vårat jobb. Det är ingen annan som har gjort den här resan med honom förrut. Utan det är vi som har gjort det här tillsammans.

Gillar

Kommentarer

lifebyisabelle
lifebyisabelle,
Så himla bra inlägg 🙏
nouw.com/lifebyisabelle
amandajosefsson
amandajosefsson,
Tack! 😊 Kram.
nouw.com/amandajosefsson