ÄNTLIGEN!!

Alltså, alltså, alltså. När jag och min mamma flyttade i augusti 2014 försvann alla mina rosetter spårlöst. Jag har beklagat mig på min mamma sedan dess, att hon har slängt dom, och jag har verkligen tänkt på dom ofta. De betyder ju mycket de där rosetterna. De var runt 70 stycken och däribland mina SM rosetter, VM rosetten och min allra första rosett någonsin. Och gissa vad? Idag smsade min pappa en bild på rosetter som låg på ett bord och skrev: "kolla vad jag hittade!" Då är det alltså min påse fullproppad med rosetter som har varit borta i närmre 2 år! Hur underbart? Jag är så glad!! Jag ska försöka att spela in en videoblogg där jag berättar om de speciellaste minnena jag har med dessa rosetter, så stay tuned! Måste få dom först så räkna inom någon vecka eller två.

Men så himla roligt att de inte är slängda! Oliwer blev kanske inte lika överlycklig, han tycker redan att vi har för mycket rosetter här hemma, och då är det bara Ametistas, men min plan är inte att hänga upp dom på väggen utan köpa en fin vas eller liknande och lägga alla där i. Då tar de inte lika mycket plats eller syns lika mycket, men finns ändå där som ett fint minne. Mysigt. Visste ni att mina främsta meriter förresten är på hästar som inte ens är mina? Mina bästa placeringar på tävlingar är ihop med Buzan, ponnyn jag tävlade i gymkhana innan jag slutade och sedan är det min extra systers ponny Trevina. Det är coolt :) Tur man har varit omgiven av människor som ser potencial i en.

Jag & Buzan på Individuella VM.

  • TANKAR

Gillar

Kommentarer